Alla politiker som år efter år sabbar utbildningen genom sina “smarta” lösningar borde få klass 9A i någon form av samlings DVD.
Förfallet i skolans utbildning har många ansikten;
Ej utbildade lärare – Utbildade men ej lämpade för yrket.
Rektorer utan social kompetens bara regelsvammel från skrivbordsstolen.
Lärare som får sluta på en av de bättre skolorna flyttas inom kommunen till en sämre skola.
OBS!
(Sämre skola + sämre lärare = Ännu sämre skola)
Att man måste ta in “expert” pedagoger för att “rädda” en klass tycker jag är fruktansvärt skrämmande.
Att det kan och tydligen får skilja så mycket i lärarnas kompetens från skola till skola, kommun till kommun är sanslöst.
En lärare precis som en bra basketlärare måste ha passionen för att lära ut och när eleven/spelaren inte fattar, så hittar man andra lösningar för att den skall kunna lära sig. Man ger inte upp förräns man hittat rätt, nåt fram och fått kontakt så eleven/spelaren är redo för inlärning.
En lärare som inte nummer 1 bryr sig om elevens välmående kommer aldrig vara en bra lärare. Se vad alla “expert”lärare i 9A har gemensamt, de bryr sig om individen först. För de förstår att når de individen så kommer de kunna lära sig på ett eller annat sätt.
En bra lärare tar sig tid när tid inte finns för det lilla extra samtalet, klappen på axeln
eller för frågan; allt bra?
En bra lärare kör inte bara efter läroboken/årsplaneringen utan han kollar in eleverna/spelarna och ser vilken mental status de verkar ligga på och anpassar utbildningen för att de ända ska lära sig trots de är trötta. Man kanske gör nåt helt galet, men som ändå fyller ett syfte.
En bra lärare är en som blir en form av extra pappa/mamma för eleven/spelaren och på så sätt hjälper de riktiga föräldrarna med uppfostran och stöd för att eleven/spelarens kall kunna blomma ut som “vuxen”.
Jag jobbade en gång på en skola i Lomma som bla vikariende skolvärd. Ett jobb som verkligen passade mig och jag trivdes mycket bra med det. Ingen klagade på min arbetsinsats och sällan har skolan varit renare från klotter m.m. under dessa månader. Den dåvarande skolvärden skulle gå i pension, så jag såg en chans att kunna få tjänsten efter 6 månader vikariat på mellan 50%-100%.
Så efter 6 månader utan ett ord från rektorer om hur de tyckt jag skött mitt jobb, så knallar jag in på expeditionen och ber att få snacka med rekorn angående min framtid på skolan. Han förstod ju att det var skolvärdsjobbet jag suktade efter och helt ärligt jag var i detta läge 99% säker på att jag skulle få det.
Allt annat vore nämligen någon form av tjänstefel.
Men ack så fel man kan ha….
Han säger;
“Det har gått bra vi har inga klagomål på dig alls, men vi tycker att du har för bra kontakt med eleverna”
Varpå jag svarar men det är ju det som det går ut på!
Efter 45min, så mynnade det ut i att jag fick gärna jobba kvar där om det var utan lön dvs nåt arbetslöshetsprojekt eller nåt.
Dagen efter lämnade jag in nycklarna till skolan och tackade för mig. Det fick vara så om det inte räcker att göra sitt jobb, så finns det ingen framtid för mig på skolan.
Jobbet gick såklart till en utan några meriter, men släkting med rätt person.
Att ha bra kontakt med elevern/spelarna är huvudnycklen för inlärning. Men det betyder inte att man berättar allt om sitt privatliv eller säger allt man tycker eller umgås på fritiden. Det är en balansgång som måste hållas.
Att vara kompis men ändå inte 
En av de absolut bästa svenska dokumentärer som gjorts, men också fruktansvärt sorgligt att det skall kunna se ut så här i Sverige. Igor, Stavros, Gunilla och de andra kanske har väckt våra politiker och andra bestämmande inom skolan.
Så blir du en bra lärare
Det är dags att rensa upp i skiten!
Arkiverad under: Livslektioner, Lärare, Mina tankar, Skolan | Taggad: 9A, dokumentär, Gunilla, Igor Ardoris, inlärning, Johannesskolan, Lärare, Malmö, Pedagog, Politiker, Skola, Stavros, sverige, utbildning
