The sunshine of my life

Igår efter min förmiddags promenad så gick jag förbi affären och köpte mig en flaska mineralvatten och aftonbladet för att sedan promenera vidare till lilla fotbollsplanen bredvid mitt palats (1:a på 35kvadrat).

Där satte jag mig ner vid ena fotbollsmålsstolpen och började läsa aftonbladet, det var som en underbar sommardag. Tills plötsligt planen invaderades av en skolklass åk 2-3, som förstå¨s skulle spela fotboll just där jag satt med min tidning och mineralvatten.

Tänkte först inte f*n flyttar jag mig !
Sedan hör jag musik i mina öron och det är lärarinnan som står för denna skönsång. Där mitt i solskenet säger hon orden som får mig att flytta mig åt sidan direkt; Dessa två lagen ska till basketplanen dör borta och spela mot varandra och efter halva tiden byter vi.
Respekt!
Som för många finns det både nära och kära som tillsammans med något annat intresse förgyllar en tillvaro. För mig och många andra är det idrott och för min del mestadels basket, den sporten som Lobas grundare Jörgen Freiburghaus introducerade för mig i praktiken i karstorpskolan gymnastiksal någon gång för 21 år sen. Men han var inte först med att få mig att fastna för sporten, det var Earvin ”Magic” Johnson, som jag hade av ren slump fått se hos min gamla mormor en sen kväll. Det var super channel som sände en match mellan Magics Lakers och nåt annat lag. Men ju mer jag tittade på matchen, så såg jag bara en spelare, det var en som lyste mer än alla andra. Han var mer än en basketspelare han var en artist med ett smajl som sällan hade skådats.
En enmans underhållnings show – Jag kände att jag vill bli som honom, det var min första och enda basketidol.

 

Magic har slutat spela för länge sedan precis som andra otroligt grymma lirare och personligheter som Isiah Thomas, Larry Bird, Charles Barkley, Kevin Mchale, Kareem Abdul- Jabbar, Dan Majerle, Drazen Petrovic, Vlade Divac, Arvidas Sabonis, Nico Gallis, Michael Jordan, m.m. och till skillnad från när jag själv spelade och hade stenkoll trots bristen på internet så hade man stenkoll på de gamla lirarna.
Att känna till ens intresses historia är något som blir sämre och sämre bland yngre förmågor inom basketen. Man känner till nutidens MVP eller fetaste dunkare och det spelar ingen roll om han han har sämst stats i NBA.
Det förlåter man bara han e cool!

Någon som är inne på det här med historia är Coach Carlsson som bla bloggar om att Högsbo fyller 50 år på fredag och hur många i Högsbo känner till det!?
Jag tror vi är allmänt dåliga på vår historia inom basketklubbarna och jag tror inte vi förstår vikten av att stoltsera med vår historia good or bad spelar mindre roll.
Men den måste synas och vara tillgänglig för alla inom och utom klubben.

När jag var i Belgrad så hann jag med ett besök på Röda Stjärnans fotbolls stadium och fick bla en personlig tour av Röda Stjärnans musuem. En fantastiskt upplevelse – allt från gamla biljeter till Europa Cup pokaler till tidningsurklipp fanns sparade och vårdades i denna stopra lokal, som de var av obegränsat värde.

Naturligtvis om du som lite kille kommer in i detta rum, så finns det bara ett val för dig.
Då du blir helt hypnotiserad av allt du ser.

Historian är gödsel för den satsningen som vi vill att massor av spelare skall göra. Men om de inte får gödsel från historian, så blir det tufft för oss ”museum guider” som ska lyckas berätta allt utan att spelaren får sår i öronen.

Klubbar stoltsera med er historia allt från klubblogor, tidningar, pokaler till vinster, till enskilda spelare eller lagbravader……..er framtid kommer ur historien!

Nu studsas det på planen nedanför, man får ta sig en kopp kaffe och kolla in förmågorna.