För mig är attityden det mest avgörande för om en spelare kommer lyckas eller inte. Du kan vara hur divig eller kaxig som helst, så länge du har rätt attityd till träning och match. Tyvärr är de diviga, kaxiga, som inte vill träna som det krävs för att gå vidare alldeles för många bland inom basketen i Sverige.
Basketslackers som belönas med betalande kontrakt på de högre nivåerna, det mina damer och herrar är mer skrämmande än värsta skräckisen för min del.
För det sätter tyvärr nivån för eftekommande ”talanger” och visst är det så om det finns en enkel väg in, där du inte behöver svettas arslet av dig. Så kommer 9/10 välja den vägen för de vet inte bättre och vips har 1-2 år försvunnit och ”talangen” är numera bara en i mängden, som sitter och gnäller på bänken i LIGAN.
Varför erbjuder klubbar deals/kontrakt till spelare som inte har rätta attityden dvs inte vill träna eller satsa seriöst. Enligt mig så missbrukas ordet talang väldigt mycket och framförallt så används det från det att ungarna för första gången håller i en basketboll till de är hur gamla som helst.
Menar kom igen att vara talang kan man inte vara hur länge som helst. För en massa år sedan under kadett EM i Malmö så var jag och lyssnade på ett föredrag med Jan Enjebo och han sa då nåt som fastnade i min skalle. Han pratade om spelare med förutsättningar istället och menade att vi är alldeles för snabba att ge en spelare TALANG stämplen.
En spelare med dålig attityd kan naturligtvis förändra sig, men det kommer sällan hända i spelarens ”hem miljö”, där polarna de andra coola slackers finns osv. Utan jag tror det oftast krävs att spelaren rör på sig för att kunna omvända sig till ”the right stuff”.
När klubbarna på de högre nivåerna har en spelare med bra förutsättningar, som inte har rätt attityd så signar de oftast spelaren ändå för de ”hoppas han ska förändra sig”. Problemmet med detta är att under kommande året där alla hoppas han ska förändra sig, så har ”slackern” inspirerat fler spelare med förutsättningar att man måste inte ta i och träna hårt och mycket för att ”lyckas”.
Min förebild Coach K skriver i en av sina böcker hur förbannad han kan vara efter en match trots att laget vunnit med ganska stor marginal. Han vet att han har ett av landets mest talangfyllda lag, men han vill inte att DUKE ska vinna matcher bara på grund av att de har mer talang än andra laget. De ska spela bättre, jobbar hårdare osv och inte bara vinna för de har fler talents i truppen.
Tränade för några år sedan ett undomslag där det fanns spelare med förusättningar, men i princip bara dålig attityd och dessutom så var det dålig attityd utan normal kaxighet och divighet för killar i den åldern dvs så infekterat det bara kunde bli.
De visste inte hur man tog i eller hur hårt man måste träna för att nå målen, som de hade satt upp. För målsättningar hade de och inga ville spela div2,3 precis, så mitt jobb blev att försöka visa dem reality.
Blev en chock för dem minst sagt.
Den som visade bäst attityd var en spelare som hade spelat några månader bara och alltså börjat sent att spela basket. Han var inte i fysiskt form alls, inte speciellt lång eller född med super bollkänsla. Men han älskade basket och ville vara med. När jag skriver inte i fysiskt form alls, så menar vi överviktig och käkade bara skräp. Men han hade bestämt sig och på försäsongen så jobbade han hårdare än någon annan för han skulle komma i shape. När vi sprang lite på försäsongen så kom han i början i mål, 1-2 varv efter de bästa, men han gav aldrig upp!
Allt eftersom säsongen gick började hans fysiska status bli bättre och han kunde då också göra bättre ifrån sig på planen. Han är idag kaxig och fylld av självförtroende för han vet att han gjorde jobbet och han förändrade sig både fysiskt och mentalt.
Tog sig från ena änden i stan till den andra för att träna 4-5ggr i veckan för att förändra en attityd.
Jag kommer alltid vara stolt över denna killen (naturligtvis finns fler spelare jag är stolt över hehe), trots att han troligtvis aldrig kommer spela i Ligan eller för den delen i div 1. Man kan lyckas på olika sätt och när han fick priset av mig som ”Året fighter” så var det ett av de mest rättvisa priser jag någonsin delat ut under mina 15år inom basketen.
”Året fighter ”är alltså en märklig formulering för årets hårdaste jobbande spelare.
Filed under: basket, Livslektioner, Mina tankar | Tagged: attityd, Årets fighter, baksetboll, basket, Coach K, Duke, EM, förutsättningar, Jan Enjebo, kontrakt, LIGAN, Malmö, slacker, sverige, talang | 1 Comment »
Success is if you get up in the morning and go to bed at night and in between did what you wanted to do. 