Cirkus ”vilken svensk Bballare som helst”

Ikväll är det ett program som jag sett fram emot i en vecka att kolla på nämligen Renee möter Cirkus Zlatan på Tv3 20:00-21:00. Såna TV program har jag en förmåga att lyckas missa trots jag verkligen längtat efter att vilja se dem, för det har inte direkt med basket att göra. Så försöker övertala hjärnan att komma ihåg det genom att Zlatan har lirat lite basket och dyker ibland upp på Malmö IP streetplanen i Malmö & kör lite hoops.
Min förhoppning är att inom något år kunna få se ”Renee möter cirkus Jerebko” eller varför inte ”Renee möter cirkus Mbemba”. Hade varit i klass med Everlast`s låt ”What`s it like”, som är min favoritlåt of all time. För er som inte hört den, så vill jag bara säga den texten är så ”tung” att en elefant känns lätt.

Jag är annars hardcore Zlatanist  och köpte en av de första Zlatanist tröjorna som kom ut när El greato började sin karriär. Den var inte så avancerad som den jag länkat till, men fyller sin funktion inom Zlatanismen 🙂

Everlast – Grymm låt enjoy it 🙂

Rätta attityden

För mig är attityden det mest avgörande för om en spelare kommer lyckas eller inte. Du kan vara hur divig eller kaxig som helst, så länge du har rätt attityd till träning och match. Tyvärr är de diviga, kaxiga, som inte vill träna som det krävs för att gå vidare alldeles för många bland inom basketen i Sverige.
Basketslackers som belönas med betalande kontrakt på de högre nivåerna, det mina damer och herrar är mer skrämmande än värsta skräckisen för min del.
För det sätter tyvärr nivån för eftekommande ”talanger” och visst är det så om det finns en enkel väg in, där du inte behöver svettas arslet av dig. Så kommer 9/10 välja den vägen för de vet inte bättre och vips har 1-2 år försvunnit och ”talangen” är numera bara en i mängden, som sitter och gnäller på bänken i LIGAN.

Varför erbjuder klubbar deals/kontrakt till spelare som inte har rätta attityden dvs inte vill träna eller satsa seriöst. Enligt mig så missbrukas ordet talang väldigt mycket och framförallt så används det från det att ungarna för första gången håller i en basketboll till de är hur gamla som helst.

Menar kom igen att vara talang kan man inte vara hur länge som helst. För en massa år sedan under kadett EM i Malmö så var jag och lyssnade på ett föredrag med Jan Enjebo och han sa då nåt som fastnade i min skalle. Han pratade om spelare med förutsättningar istället och menade att vi är alldeles för snabba att ge en spelare TALANG stämplen.

En spelare med dålig attityd kan naturligtvis förändra sig, men det kommer sällan hända i spelarens ”hem miljö”, där polarna de andra coola slackers finns osv. Utan jag tror det oftast krävs att spelaren rör på sig för att kunna omvända sig till ”the right stuff”.
När klubbarna på de högre nivåerna har en spelare med bra förutsättningar, som inte har rätt attityd så signar de oftast spelaren ändå för de ”hoppas han ska förändra sig”. Problemmet med detta är att under kommande året där alla hoppas han ska förändra sig, så har ”slackern” inspirerat fler spelare med förutsättningar att man måste inte ta i och träna hårt och mycket för att ”lyckas”.

Min förebild Coach K skriver i en av sina böcker hur förbannad han kan vara efter en match trots att laget vunnit med ganska stor marginal. Han vet att han har ett av landets mest talangfyllda lag, men han vill inte att DUKE ska vinna matcher bara på grund av att de har mer talang än andra laget. De ska spela bättre, jobbar hårdare osv och inte bara vinna för de har fler talents i truppen.

Tränade för några år sedan ett undomslag där det fanns spelare med förusättningar, men i princip bara dålig attityd och dessutom så var det dålig attityd utan normal kaxighet och divighet för killar i den åldern dvs så infekterat det bara kunde bli.
De visste inte hur man tog i eller hur hårt man måste träna för att nå målen, som de hade satt upp. För målsättningar hade de och inga ville spela div2,3 precis, så mitt jobb blev att försöka visa dem reality.
Blev en chock för dem minst sagt.

Den som visade bäst attityd var en spelare som hade spelat några månader bara och alltså börjat sent att spela basket. Han var inte i fysiskt form alls, inte speciellt lång eller född med super bollkänsla. Men han älskade basket och ville vara med. När jag skriver inte i fysiskt form alls, så menar vi överviktig och käkade bara skräp. Men han hade bestämt sig och på försäsongen så jobbade han hårdare än någon annan för han skulle komma i shape. När vi sprang lite på försäsongen så kom han i början i mål, 1-2 varv efter de bästa, men han gav aldrig upp!

Allt eftersom säsongen gick började hans fysiska status bli bättre och han kunde då också göra bättre ifrån sig på planen. Han är idag kaxig och fylld av självförtroende för han vet att han gjorde jobbet och han förändrade sig både fysiskt och mentalt. 
Tog sig från ena änden i stan till den andra för att träna 4-5ggr i veckan för att förändra en attityd.

 

Jag kommer alltid vara stolt över denna killen (naturligtvis finns fler spelare jag är stolt över hehe), trots att han troligtvis aldrig kommer spela i Ligan eller för den delen i div 1. Man kan lyckas på olika sätt och när han fick priset av mig som ”Året fighter” så var det ett av de mest rättvisa priser jag någonsin delat ut under mina 15år inom basketen.

 

”Året fighter ”är alltså en märklig formulering för årets hårdaste jobbande spelare.

Klass 9A: Politiker hoppas ni lärt er nåt

Alla politiker som år efter år sabbar utbildningen genom sina ”smarta” lösningar borde få klass 9A i någon form av samlings DVD.

Förfallet i skolans utbildning har många ansikten;
Ej utbildade lärare – Utbildade men ej lämpade för yrket.
Rektorer utan social kompetens bara regelsvammel från skrivbordsstolen.
Lärare som får sluta på en av de bättre skolorna flyttas inom kommunen till en sämre skola.
OBS!
(Sämre skola + sämre lärare = Ännu sämre skola)

Att man måste ta in ”expert” pedagoger för att ”rädda” en klass tycker jag är fruktansvärt skrämmande.
Att det kan och tydligen får skilja så mycket i lärarnas kompetens från skola till skola, kommun till kommun är sanslöst.
En lärare precis som en bra basketlärare måste ha passionen för att lära ut och när eleven/spelaren inte fattar, så hittar man andra lösningar för att den skall kunna lära sig. Man ger inte upp förräns man hittat rätt, nåt fram och fått kontakt så eleven/spelaren är redo för inlärning.

En lärare som inte nummer 1 bryr sig om elevens välmående kommer aldrig vara en bra lärare. Se vad alla ”expert”lärare i 9A har gemensamt, de bryr sig om individen först. För de förstår att når de individen så kommer de kunna lära sig på ett eller annat sätt.

En bra lärare tar sig tid när tid inte finns för det lilla extra samtalet, klappen på axeln
eller för frågan; allt bra?

En bra lärare kör inte bara efter läroboken/årsplaneringen utan han kollar in eleverna/spelarna och ser vilken mental status de verkar ligga på och anpassar utbildningen för att de ända ska lära sig trots de är trötta. Man kanske gör nåt helt galet, men som ändå fyller ett syfte.

En bra lärare är en som blir en form av extra pappa/mamma för eleven/spelaren och på så sätt hjälper de riktiga föräldrarna med uppfostran och stöd för att eleven/spelarens kall kunna blomma ut som ”vuxen”.

Jag jobbade en gång på en skola i Lomma som bla vikariende skolvärd. Ett jobb som verkligen passade mig och jag trivdes mycket bra med det. Ingen klagade på min arbetsinsats och sällan har skolan varit renare från klotter m.m. under dessa månader. Den dåvarande skolvärden skulle gå i pension, så jag såg en chans att kunna få tjänsten efter 6 månader vikariat på mellan 50%-100%.

Så efter 6 månader utan ett ord från rektorer om hur de tyckt jag skött mitt jobb, så knallar jag in på expeditionen och ber att få snacka med rekorn angående min framtid på skolan. Han förstod ju att det var skolvärdsjobbet jag suktade efter och helt ärligt jag var i detta läge 99% säker på att jag skulle få det.
Allt annat vore nämligen någon form av tjänstefel.

Men ack så fel man kan ha….

Han säger;
”Det har gått bra vi har inga klagomål på dig alls, men vi tycker att du har för bra kontakt med eleverna”
Varpå jag svarar men det är ju det som det går ut på!
Efter 45min, så mynnade det ut i att jag fick gärna jobba kvar där om det var utan lön dvs nåt arbetslöshetsprojekt eller nåt.
Dagen efter lämnade jag in nycklarna till skolan och tackade för mig. Det fick vara så om det inte räcker att göra sitt jobb, så finns det ingen framtid för mig på skolan.

Jobbet gick såklart till en utan några meriter, men släkting med rätt person.

Att ha bra kontakt med elevern/spelarna är huvudnycklen för inlärning. Men det betyder inte att man berättar allt om sitt privatliv eller säger allt man tycker eller umgås på fritiden. Det är en balansgång som måste hållas.
Att vara kompis men ändå inte 🙂

En av de absolut bästa svenska dokumentärer som gjorts, men också fruktansvärt sorgligt att det skall kunna se ut så här i Sverige. Igor, Stavros, Gunilla och de andra kanske har väckt våra politiker och andra bestämmande inom skolan.

Så blir du en bra lärare
Det är dags att rensa upp i skiten!